Jag är verkligen nöjd med resultatet på lördagens Kungsholmen runt, men det har ändå grott lite i mig de senaste dagarna att jag nog kanske hade kunnat springa lite fortare.
Kändes som om jag inte riktigt hade fått ut allt när jag kom i mål. Kanske bara en känsla eller så var det faktiskt så. Nånstans lite besviken på mig själv, då jag ju är expert annars på att ta ut mig och nästan kräkas i mål. Förmodligen underskattade jag mig själv och trodde inte att jag kunde springa snabbare. Utmanade inte riktigt, utan gick enbart på klockans tider.
Tävlingsmänniska som jag är ut i fingerspetsarna, bestämde jag mig därför för att kolla om det finns mer i kroppen just nu. Om det går att göra en snabbare mil, eller om jag får satsa vidare mot höstens tävlingar.
Så nu är jag anmäld.
23 maj är det tävlingsdags igen, Milspåret som springs på Djurgården.
Längtar redan!
Jag ska fundera, är ev lite sugen. Dock är det svårt att prestera på topp (för mgi) efter en dag på jobbet. Lufsjogg brukar vara vad benen klarar av. Men vi får se, kanske!
SvaraRaderaVore ju kul om du också sprang! Förstår att det blir en annan sak att springa efter jobbet, men tävlingsjaget kanske tar överhanden och tar bort tröttheten:)
Radera